Soiniitty gård
Soiniitty gård i går och idag
Historien om Soiniitty gård är fylld av liv och rörelse - av arbete och vardag, av glada festligheter och av de människor – och hästar som genom århundradena format gårdens själ.
Berättelsen tar sin början på 1600-talet, mitt under ett av Europas mest förödande krig. Under trettioåriga kriget red kung Karl IX och ryttmästare Henrik Wrede sida vid sida in i stridens hetta. När kungens häst stupade ska Wrede ha räckt över sin egen – ett modigt beslut som kostade honom livet.
Som tack för den stora uppoffringen skänkte kungen mark till Wredes släkt – områden som också omfattade den plats där Soiniitty gård i dag ligger. Ännu står den gamla portvaktsstugan kvar på andra sidan riksväg 6, mittemot gården, som en tyst påminnelse om gränsen till de historiska Wrede-ägorna.
Med tidens gång bytte delar av Wredesläktens marker ägare, då ättlingarna sålde dem vidare.
Den frälsegård Mustila, som även omfattade markerna vid Soiniitty, såldes till släkten af Forselles år 1867. En av döttrarna i af Forselles-familjen gifte sig med en man ur Tigerstedtsläkten, och ägorna övergick därmed i Tigerstedts ägo. Ungefär vid den tiden uppfördes även den nuvarande huvudbyggnaden på Soiniity gård. Ladugården och små hus för arbetare fanns här redan tidigare.
År 1928 ärvde Tigerstedts ättling Örnulf omkring tusen hektar av Soiniitys herrgårds marker. Örnulf sålde sitt arv vidare till ägaren av Pockar gård i Lappträsk, Nils Borup, som är farfar till den nuvarande ägaren Tomas Nordenswan.
Nils, hans hustru Ebba samt barnen Anita och Hakon bodde på Pockar gård. På Soiniitty bodde vid den tiden huvudsakligen gårdens arbetare och förvaltaren. Av Soiniittys tusen hektar stora markområde delades en stor del ut till karelska nybyggare på 1940-talet.
På 1950-talet bytte gården husbonde till husmor, när Nils dotter Anita flyttade till Soiniitys tillsammans med sin man Henrik Nordenswan.
Gården renoverades år 1952, och 1953 flyttade Anita och Henrik in. De fick fyra söner med fyra års mellanrum. Henrik gjorde karriär inom pappersindustrin och älskade sitt flygintresse. Anita var en flitig arbetare och tog väl hand om gården. Hon brukade jorden och följde ibland med sin make Henrik på resor runtom i världen. I barnens vård fick Anita hjälp av sin mor Ebba, som tillbringade tid växelvis i Soiniitys och hemma på Pukaro gård.
Anita var över 70 år gammal när hon lämnade över ansvaret för gården till sin son Tomas. Tomas, hans fru Elina och deras tre barn flyttade till Soiniitys i slutet av 1990-talet. Tomas och Elina lät bygga ett egnahemshus på gården, medan Anita och Henrik bodde kvar i huvudbyggnaden. Med tiden avvecklades djurhållningen, men odlingarna bevarades.
Mycket har förändrats genom åren – men mycket har också förblivit. Idag odlas spannmål och högkvalitativt hö för hästar på Soiniity, och resenärer från hela världen tas emot för övernattning. Värdparet, Tomas och Elina Nordenswan, har gett gården ett nytt liv. När du anländer till Soiniitys möts du av lugn, traditionella lantliga vyer och personlig service. Att lyfta fram och bevara historien ligger Elina varmt om hjärtat – alla rum på Soiniitys är döpta efter historiska personer med anknytning till platsen.
